De s k miljöhus som man vill bygga på höjden kan väl närmast jämföras med hönsgårdar där burarna är staplade på höjden. I buren har hönan allt som behövs för livets nödtorft, en sittpinne och en sandbädd, medan den ekologiska höghusmänniskan har lite högre anspråk, en platt-TV och lite till. Med all service integrerad i höns… dvs höghusgården, arbetsplatser, dagis m m behöver hönan aldrig lämna sittpinnen, och förvisso gör man en miljövinst med hela arrangemanget.

Precis som med äggen kunde man gradera boendet enligt en skala 1-3, där 1 representerar det fria villa- och radhusboendet (frigående höns), 2 sedvanliga hyreshus (burhöns med möjlighet till frigång) och 3 de slutna ekohusen (slutna burar).

Det är sedan upp till konsumenten att fatta sitt ekologiska val. 

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1098313.svd

Man får vara glad så länge åtminstone miljöpartiet står stadigt på marken och inte låter sig dras med i den allmänna storstadsyran där det tycks gälla att riva till varje pris "för att få luft och ljus", dvs bygga på höjden, men på Strindbergs tid var det ju ruckel man rev, inte funktionella och skyddsvärda objekt som man nu vill ge sig på: Slussen, Stadsbiblioteket, Swartlings ridstall…

Tre varningsklockor på kort tid… så något är tydligen i görningen och om orsakerna kan man bara spekulera, men det ligger förmodligen en medveten kampanj bakom alltihop. Men nu är ju alltihop dessbättre avslöjat och våra stadsplaneansvariga kan återgå till att förvalta Stockholm, Mälarens Juvel och Nordens Venedig med såväl ekologisk, kulturell som visuell hållbarhet som ledstjärnor. Extrema höghus i nära anslutning till stadskärnan skulle innebära ett extremt stilbrott och paradigmskifte som det verkligen tål att ha en nykter debatt om.

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_967955.svd

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, arkitektur, Slussen, Klara, stadsbiblioteket, stadsmiljö, höghus, parkeringsplatser, klimat, urbansim, bevarande, yimby, nimby